Vad känner jag just nu...Frustration, ledsen..arg,gråtfärdig, ångest..Ja jag vet inte riktigt hur jag känner mig..

Min moster...Ligger i respirator och har 10% chans att överleva det här... Min mormor och min morfar kommer inte att klara så mycket mer...Min kusin kan förlora sin mamma och det är ingen som kan göra något åt det...Och mitt i allt står jag..Vad borde jag göra...Sörja..Gråta..Vad gör jag..? Försöker vara stark för att min familj ska överleva...Min mormor och min morfar har alltid funnits där för mig och det är min tur att finnas där nu...Men hur finns man där för någon som ser sitt eget barn dö....Eller kämpa för sitt liv??

Hon ligger där med alla dessa slangar och är inte vaken...Och där sitter min mormor och bara gråter...Ingen av oss kan göra något...Man blir så arg..På allt...

Många gånger kan man känna sig hjälplös och ledsen men det är inget som går upp emot vad man känner just nu...

Jag funderar över hur min mormor och morfar ska klara sig om hon dör..Gud förbjude...Hon har alltid funnits där och tagit hand om dem...Och vad ska jag göra utan henne?  När ingen annan i familjen har förstått mig i så är det henne jag har ringt till...

Vi har bråkat massor men vi har alltid funnits där för varandra... Hon får fan nte försvinna..

Jag tänker också på..Hur länge ska jag orka vara stark...Jag gör verkligen mitt bästa för att jag ska vara stark och göra allt bra..Men tänk om jag inte gör det...

Just nu vill jag bara sätta mig i ett hörn och bara gråta men jag kan inte.För gör jag det så kommer jag inte längre vara stark..Jag kommer inte klara av det..

Kanske är det så jag har räddat mig själv under mitt liv..Jag har valt att koppla bort allt och bara varit den starka.Men sen när man minst ananr det så kommer de man så länge har förbjudit tårarna för ens egna sorg... Jag har gråtit..Absolut men inte många gånger för min egen skull utan mer för att man blir ledsen för någonannans skull...Men jag kan nog räkna på mina tio fingrar när jag har gråtit för det jag själv känner...

Till er som har läst min blogg idag..Vill jag säga tack..Nu har ni sett mitt inre...

Z

 

Roffan

31 mars 2010 10:23

Tänker jätte mycket på dig i denna svåra stund ska du veta... Vill vara hemma så jag kan krama om dig min vän! Stora stora kramar från mig!

 

Mia

31 mars 2010 11:43

Tänker på dig... Jag tycker du ska sätta dig i ett hörn och gråta om det är det du känner att du vill. Man blir väl inte starkare som person bara för att man inte gråter?? Nä, låt allt komma ut annars kommer det kännas som om du ska spricka vilken sekund som helst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad det var länge sen. Var inne på skoj för att se om mitt användarnamn fortfarande fanns.. Och det gjorde det :) Fler år senare.. ...

Det var länge sedan jag var inne här, trodde faktiskt aldrig att jag skulle logga in i igen. Mycket har hänt sedan sist och väldigt ont gör det. Anledningen till att jag är idag är helt och hållet mitt fel. Att tycka synd om sig själv gör ingen nytt...

Nu var det så där länge sen igen. Egentligen så vet jag inte vad jag ska skriva. Igår fick jag reda på att jag inte kommer få förlängt på grund av att jag har varit borta så mycket, sjukskriven. Jag tycker det är orättvist och blev väldigt besviken...

Oj det var länge sen. Saknar att skriva av mig men det blir liksom inte av. 2016 är här och man sätter upp massa med mål, för att sen inse att man kanske inte har klarat av hälften av dem. Jag har i alla fall bestämt mig för att detta år är mitt år...