Har nu suttit och stirrat på detta inlägg i över en vecka utan att kunnat skriva.. Jag har ju aldrig haft svårt för att skriva förut men den här gången kändes det jobbigt..Men det är mycket som känns jobbigt just nu..För första gången i mitt liv är jag sjukskriven av en läkare..Sjuksksriven för att jag inte mår bra, är ledsen och känner mig deppig..I hela tre veckor så ska jag vará hemma för att bara ta hand om mig själv. Hur fan gör man det? Jag ska äta ordentligt, motionera och göra saker som får mig att må bra..Hmm jag har aldrig nog aldrig gjort alla de sakerna förut någonsin i mitt liv men tydligen är det dags att börja nu..Jag ska verkligen försöka att göra det som läkaren rekommederade..Men det är fan inte lätt när man känner sig som man ligger på botten av ett hav och har absolut ingen som helst tro på sig att man ska ta sig upp till ytan. Läkaren pratade också mycket om varför det har gått så långt att jag mår som man gör. Jag tar inte de besluten som jag borde göra. Så nu står jag inför en massa beslut som jag måste göra. Jag tror att i mitt hjärta så vet jag redan hur jag vill välja och varför, det svåraste är nog bara att göra balen.Jag tror att det är dags för mig att välja för mig själv denna gång. Göra de val som jag skulle ha gjort för länge sen.Försöker att övertyga mig själv om att Zanna fakiskt är värd att var lycklig..det är inte så lätt just nu men en dag så kanske jag vaknar upp och inser att det är för mig själv jag kämpar.Jag måste som sagt ta beslut, jag önskar bara att jag hade de där sista svaren så att jag vet att jag tar det rätta beslutet. Jag tror att jag kommer att ta ett av de största besluteten hitills i mitt liv i och med det här. Många kanske kommer att kalla beslutet idiotiskt men jag tror att jag måste göra så för mitt egna välmående..Jag har upptäckt att de man minst trodde skulle vara ens vänner under sådana här stunder faktiskt finns där. Sen har man ju de som alltid finns där;)Sen vill jag tacka för alla fina ord och all stöttning i det här, jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är..Tack;)Trots att jag faktiskt inte känner för att göra så mycket om dagarna har jag ändå funderat lite;) Ligger det spänning i att man inte talar klarspråk med varandra? Det jag menar är att i vissa situationer så väljer man bara att säga halva meningen och avslutar den med djup ögonkontakt. Jag önskar ibland att man kanske bara kunde tala om precis hur det var. Kanske är det så att man väljer att inte säga som det är bara för att man inte vill göra någon illa..Dagens fråga: Väljer du att bara säga halva meningar för att dölja sanningen?Z

 

Christopher

4 mars 2011 19:13

Zanna är definitivt värd lycka, all lycka i världen !
Och det finns alltid vänner, ovänner, nära och kära, och rena främlingar som
gärna kommenterar och "sågar" de beslut man tar. Men, det innebär inte att beslutet är fel,
det enda det egentligen säger är att de utefter sina erfarenheter skulle ha fattat beslutet annorlunda.
Ett beslut som kanske hade nått till ett liknande mål, med ett annat väg val, eller rent av varit en väg som inte alls
skulle fungera för dig. Så även om det är bra att lyssna på människorna man har omkring sig så
är det inte alltid de har rätt.

Varför väljer jag att säga halva meningar, det är en svår fråga.
Det har funnits stunder då jag själv inte vill erkänna sanningen, och då valt
att förneka den, genom att inte säga den.
Jag tror att kommunikation är A&O, och den vägen där man väljer att
undvika samtalsämnen, blir en väg full av gropar, stenar och hinder.
Jag tror inte att det ligger spänning i bristen på klarspråk, snarare en form av feghet och ovilja att
ta upp de ämnen som man upplever som jobbiga...

Men det är min egen känsla, förståelse, och utifrån min erfarenhet och alla de misstag jag gjort...

Kram !

C

 

Jeanette Hjärtström

4 mars 2011 21:38

Zanna!
Jag vet exakt vad du går igenom! Sista tiden innan jag blev sjukskriven sov jag så fort jag var ledig, gick omvägar för att slippa träffa folk jag kände osv..De är ett helvete men man får prioritera och välja de saker man mår bra av att göra och inte bara göra dem för att det är ett måste! Att sålla bland sina 'vänner' är det bästa man kan göra också kan jag lova..alla människor som bara tar energi men aldrig ger någon tillbaka får helt enkelt läggas åt sidan för att man måste ha energin att klara med sig själv! Jag känner fortfarande efter 2år att det är jobbigt med folk men jag känner ändå att det är på väg tillbaka! När folk frågar hur man mår(som de flesta gör) så svarar jag inte längre med standard frasen: Jo tack de e bara bra! för det är det ju inte! jag brukar säga : Jo ja lever iafall.. sen får man se hur den andra svarar och om man själv vill prata om det! Jag hoppas du kommer igång att ta tag i dina beslut och verkligen slutföra dem hur jobbigt det än är! Du är ursnäll och en supergullig tjej som alltid vill vara till lags och ta hand om andra och det vet vi alla men som du säger så måste man ibland bara ta hand om sig själv och det tycker jag verkligen du ska göra nu! Jag vet att du klarar det om du bara kämpar på och komihåg att det är alltid jobbigast ibörjan att säga ifrån och fatta beslut!Ju mer du gör det desto lättare blir det!Ville bara dela med mig lite av hur jag känt och känner och vill att du ska veta att jag tänker på dig!Stora kramar från mig!

Zanna

4 mars 2011 23:13

Jeanette tack så jätte mycket vännen. I det här läget så behöver man allt info och alla erfarenheter man kan få. Tack för alla fina ord;) massa kramar zanna

 

Jeanette

8 mars 2011 11:03

Hör av dig om du vill prata eller bara ta en fika eller vad som helst!Oavsett om vi inte umgås något så finns jag här om du behöver det!!Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad det var länge sen. Var inne på skoj för att se om mitt användarnamn fortfarande fanns.. Och det gjorde det :) Fler år senare.. ...

Det var länge sedan jag var inne här, trodde faktiskt aldrig att jag skulle logga in i igen. Mycket har hänt sedan sist och väldigt ont gör det. Anledningen till att jag är idag är helt och hållet mitt fel. Att tycka synd om sig själv gör ingen nytt...

Nu var det så där länge sen igen. Egentligen så vet jag inte vad jag ska skriva. Igår fick jag reda på att jag inte kommer få förlängt på grund av att jag har varit borta så mycket, sjukskriven. Jag tycker det är orättvist och blev väldigt besviken...

Oj det var länge sen. Saknar att skriva av mig men det blir liksom inte av. 2016 är här och man sätter upp massa med mål, för att sen inse att man kanske inte har klarat av hälften av dem. Jag har i alla fall bestämt mig för att detta år är mitt år...