Ny vecka nya möjligheter som man brukar säga... Idag har jag jobbat och sen var jag på Itrim och tränade en sväng..Oh vad jag har saknat träningen det ger en energi som man inte tror.. Nu är det bara att kämpa på, det gäller ju även att man skaffar sig nya vanor..Och det är det som är tanken;) Jag trivs väldigt bra på Itrim och personalen är helt underbar! Man känner sig väl omhändertagen och får hjälp när man behöver det..Denna vecka är relativt fullbokad och det känns faktiskt skönt känns skönt att man börjar att se lite ljusning i tillvaron och jag hoppas att det kommer att hålla i sig..Trots att man har sina down perioder...

Helgen går i bröllopets tecken, Finaste Emelie ska få sin Franz och det ska bli så roligt att se dem..Och jag ska göra mitt första bröllop detta år så det ska bli både roligt och spännande att se hur det går;) Jag är faktiskt lite nervös...

Ciao

Z

Sorg är ett ord för mig som alltid har varit bekant och gjort sig påmint genom hela livet..Jag har vetat vad ordet sorg betyder, jag har vetat hur man förväntas känna men jag har alldrig känt som jag gör nu... Det känns som om hela världen är upp och ner vänd och att jag vet inte vad jag känner eller tänker..Det gör bara ont..Det värsta  för mig är att det finns så många frågor som jag inte vet vart jag ska ställa för att få svar..För att den som kan svara på dem finns inte längre här med mig, vid min sida..Varje gång en sådan tanke fastnar hos mig så fylls mina ögon med tårar, hjärtat känns som om det håller på att brista och jag vet inte vad jag ska ta mig till...

Jag försöker att vara stark och kämpa mig vidare men det är svårt...

Självklart är jag medveten om att jag är inte den enda som någon gång har förlorat en familjemedlem, men för mig så känns det som om jag är mitt ute i havet och helt plötsligt kan man inte simma...

Jag var ju på väg upp och sen så händer detta och nu vet jag faktiskt varken ut eller in... Jag trodde att jag hade fått mina straff genom livet men det verkar ju fan som det aldrig tar slut..jag funderar många gånger om jag faktiskt är en så ond människa som har förtjänat all denna hjärte sorg... Jag undrar vad jag har gjort för fel..Efter varje gång mitt hjärta brister så hoppas jag på att det var det sista jag skulle vara tvungen att gå igenom men det verkar ju aldrig ta slut, så nu har jag faktiskt slutat hoppas...

Z

Jag älskar dig pappa!

Nja jag vet inte om det alltid är så lätt, och jag vet speciellt inte om det alltid är så lätt att bara se att livet går vidare även om jag vet att det gör det...Imorgon måste jag åka till Stocholm, det är dags att besöka min pappas lägenhet..Det känns både bra och väldigt skrämmande, men jag tror att det kommer att kännas bättre när jag väl har varit där..

Min älskade sambo kommer att följa med mig..Han är den som jag har tackat minst för allt vad  han har gjort för mig..Han har också haft en tid av bara massa bekymmer..Men han är alltid stark. Min älskling du är allt för mig och jag älskar dig av hela mitt hjärta...Och det betyder allt att du finns för mig...

Annars så är det så är det mest vardags bekymmer som jag hanterar.. Och håller tummarna för att jag kommer att komma in på utbildningen..

Z

Ja här kommer det första inlägget från mobilen. Jag fick reda på igår att jag är behörig att vara med och kämpa om en plats på utbildningen till yrkeslärare. Jag blev faktiskt jätte glad.

Z

Jag såg just att appen till bloggplatsen har kommit klockrent måste jag säga, det enda jobbiga är att min iphone gick sönder så nu har jag en krappig htc... Men men det är i alla fall en telefon...

Läget annars är sådär men jag lever..Det känns tungt att vakna med en klump i bröstet varje morgon, men jag antar att  det är något som går över med tiden... På tisdag är det boendeuppteckning och jag hoppas att det kommer att kännas lite lättare när man vet att allt det praktiska är avklarat..Även att det är så att det finns människor som gör det lite svårt för mig..

Även om man kanske inte menar något illa så sårar det mig när man försöker att ta saker ifrån mig, hur det än är..Det var min och Alis pappa..Våran pappa...

Något som faktiskt gläder mig i denna mörka stund är att min älskade Abdullah verkar må bättre, han pratar i alla fall och det är det som är det viktigaste..

Jag har ett starkt minne från begravningen och det var när vi skulle ta adjö av våran pappa i kapellet..I mitten så stod jag och Abdullah och bara kramade varandra...Tillsammans är vi starka...

Ciao

Z

Efter att ha gått igenom att ens pappa dog och sen allt med begravning och alla känslor som uppstår då, så är man helt slut...Men efter begravningen så börjar att allt annat jobb, med uppsägning av diverse olika abonnemang och lägenhet osv. Men att man sen får veta att allt har sköts så dåligt och att man har fått tagit del av felaktiga uppgifter gör att man blir helt galen... Man sitter i telfon kö i en timma för att få reda på att man ringt till fel ställe och ja gud vet allt..I mitt fall så har jag varit tvungen att ringa till gud och alla människor...ta ett exempel jag ringde till ett nummer jag hade fått från socialen som jag skulle ringa..det visar sig att den man jag söker har slutat för sex månader sedan och tjänsten är tillsatt av en annan, men han som jag nu prtatar med är en vikarie..Hmmm Jag vet inte men det skulle ju kunna vara bra att få reda på det innan eller?? I min värld så är det jätte viktigt att man har ett korrekt namn till den man ringer till och att den personen faktiskt har en aning om vad man pratar om... Men tydligen så fungerar det inte så i de svenska myndigeheterna...

Många gånger under de dagarna som har gått har jag undrat om jag överhuvudtaget kommer att kunna ta mig igenom detta och ibland har det kännts helt hopplöst..Just idag har min sorg övergått till ren ilska..Och jag önskar att jag hade en boxningssäck...Bäst av allt i dag har nog varit när jag väl fick tag i ett nummer som var viktigt..ja men då vägrarden personen i fråga att svara i telefonen.

Ciao

I fredags så gjorde jag något som jag aldrig hade kunnat föreställa mig skulle hända så snart, jag begravde min far.. Det var en dag med mycket känslor och kände mig något förvirrad. Man fick vara med om saker som man aldrig hade kunnat föreställa sig...

Jag vill tacka min familj mormor, morfar, moster, kusin, mamma, Royne, min bror, min älskade sambo, och alla i familjen Lindahl för allt stöd under denna svåra tid.

Ett stort och älskvärt tack till min farmor och farfar, min älskade farbror Taleb och hans underbara Sandra, mina kusiner Sabin och Sara som varit ett stort stöd, och alla min farbröder och fastrar Hassan, Mohammed, Houssam, Ahmed, Youssef, Sana, Wafa och Raja och deras familjer för att ni gjorde något som min far önskat länge..Var tillsammans och tog hand om varndra.

Samt ett stort tack till alla mina vänner för det stödet och den omtanke som ni har gett mig.

Från botten av mitt hjärta Tack!

Jag har så mycket mer som jag skulle vilja skriva till er alla men just nu så finner jag inga ord..

Z