Jag såg just att appen till bloggplatsen har kommit klockrent måste jag säga, det enda jobbiga är att min iphone gick sönder så nu har jag en krappig htc... Men men det är i alla fall en telefon...

Läget annars är sådär men jag lever..Det känns tungt att vakna med en klump i bröstet varje morgon, men jag antar att  det är något som går över med tiden... På tisdag är det boendeuppteckning och jag hoppas att det kommer att kännas lite lättare när man vet att allt det praktiska är avklarat..Även att det är så att det finns människor som gör det lite svårt för mig..

Även om man kanske inte menar något illa så sårar det mig när man försöker att ta saker ifrån mig, hur det än är..Det var min och Alis pappa..Våran pappa...

Något som faktiskt gläder mig i denna mörka stund är att min älskade Abdullah verkar må bättre, han pratar i alla fall och det är det som är det viktigaste..

Jag har ett starkt minne från begravningen och det var när vi skulle ta adjö av våran pappa i kapellet..I mitten så stod jag och Abdullah och bara kramade varandra...Tillsammans är vi starka...

Ciao

Z

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj vad det var länge sen. Var inne på skoj för att se om mitt användarnamn fortfarande fanns.. Och det gjorde det :) Fler år senare.. ...

Det var länge sedan jag var inne här, trodde faktiskt aldrig att jag skulle logga in i igen. Mycket har hänt sedan sist och väldigt ont gör det. Anledningen till att jag är idag är helt och hållet mitt fel. Att tycka synd om sig själv gör ingen nytt...

Nu var det så där länge sen igen. Egentligen så vet jag inte vad jag ska skriva. Igår fick jag reda på att jag inte kommer få förlängt på grund av att jag har varit borta så mycket, sjukskriven. Jag tycker det är orättvist och blev väldigt besviken...

Oj det var länge sen. Saknar att skriva av mig men det blir liksom inte av. 2016 är här och man sätter upp massa med mål, för att sen inse att man kanske inte har klarat av hälften av dem. Jag har i alla fall bestämt mig för att detta år är mitt år...