Jag såg just att appen till bloggplatsen har kommit klockrent måste jag säga, det enda jobbiga är att min iphone gick sönder så nu har jag en krappig htc... Men men det är i alla fall en telefon...

Läget annars är sådär men jag lever..Det känns tungt att vakna med en klump i bröstet varje morgon, men jag antar att  det är något som går över med tiden... På tisdag är det boendeuppteckning och jag hoppas att det kommer att kännas lite lättare när man vet att allt det praktiska är avklarat..Även att det är så att det finns människor som gör det lite svårt för mig..

Även om man kanske inte menar något illa så sårar det mig när man försöker att ta saker ifrån mig, hur det än är..Det var min och Alis pappa..Våran pappa...

Något som faktiskt gläder mig i denna mörka stund är att min älskade Abdullah verkar må bättre, han pratar i alla fall och det är det som är det viktigaste..

Jag har ett starkt minne från begravningen och det var när vi skulle ta adjö av våran pappa i kapellet..I mitten så stod jag och Abdullah och bara kramade varandra...Tillsammans är vi starka...

Ciao

Z