Christopher

26 januari 2009 17:38

Har varit lite dålig på att sätta fotspår när jag tittar in, har också "avnjutit" en liten period där livet är fullt av en tjock grå dimma. Problemet med livet är att just ingenting blir som vanligt, har börjat betvivla att vanligt är ett existerande begrepp.
Det finns inget "Status Quo", livet, alla dess påverkande delar är i ständig förändring. Även jag som individ är i ständig förändring, även om jag personligen själv undrar ibland.
Jag är inte den jag var och kommer heller aldrig att bli det, och det stör mig lite, att inte ha en trygghet att kunna falla tillbaka när allt rasar omkring en.
Upplever att jag bara hela tiden får skaka på mig, och börja bygga nytt, på den nya grund, som raset gav mig att bygga på.

Burken du nämner känner jag igen, jag kunde göra så förr. Min burk är dock inte längre tät, och jag lyckas allt mer sällan hålla känslorna instängda tills jag kan / vill, har tid att ta hand om dem.

Jag ser fram emot våren och långa promenader, släppa tungsinnet och bara vara i stunden. Skulle gärna ha en vovve jag med, men det går inte, vill inte behöva lämna en familjemedlem på dagis i en månad medan jag jobbar. Och dessutom blir det ju varannan månad, och det håller inte.

Man får sysselsätta sig med annat, jag försöker vara lite kreativ och fotografera, blir inte så mycket än, har som sagt varit å gått i dimma lite väl länge nu, men det ger sig snart !

Jättekramar !

Trogen läsare

26 januari 2009 22:59

Blir bara en kortis ikväll och det är om dels det där med att man inte kan vara på topp varje dag. Så är det bara och det är faktiskt inget "fult eller dåligt" med det. Tvärtom! Det är bara bra att kunna erkänna det inför sig själv och andra. Den som inte gör det ljuger.
Sen det där med att veta om andra verkligen lyssnar. Den är svår! Många "lyssnar" bara för att de är nyfikna och de minns egentligen inte ett skit av vad man pratat om. Sådana typer genomskådar man rätt snart tycker jag. Man kan testa dem lite och fråga lite vad de tycker och hur DE tycker man ska tackla ett problem. Är de verkligt seriösa och bryr sig ser och framför allt hör man det ganska omgående på svaret. Likaså märker man om de är seriöst intresserade på frågorna de ställer. Om de bara är nyfikna är frågorna mer av "allmän och sensationskaraktär". Är de seriösa är frågorna mera på djupet.
Jag har lärt mig att inte öppna upp mig hur som helst.
Spara detaljerna om ditt liv till sådana som du känner är VERKLIGT intresserade och VERKLIGEN bryr sig om dig!

Kom ihåg: Du är BÄST! ;)