har haft problem med att lägga ut inlägg så jag gör ett litet test

Nyss hemkommen från en heldags av flyttande..Shit vad vi har burit, kroppen gör sig påmindJ Det var väldigt skönt att bara göra något utan att man behövde tänka så mycket tillsammans med trevliga människor. Jag hoppas att fröken som flyttade är nöjd, trots att jag tog sönder en av hennes spegel dörrar. Har väldigt dåligt samvete. Men som tur är så går det att köpa nya.

Tackar så jätte mycket för alla meddelanden och hälsningar som jag har fått det betyder mycket.

Jag tror att jag har en bra chans att komma tillbaka på benen snabbt, men jag har bestämt mig för att det ska få ta den tiden som det krävs. För jag vill aldrig må så här igen. Jag fick ju order om att jag ska skulle göra saker som jag tyckte var roligt och ta hand om mig själv så jag får se till att göra det. Med start på måndag så ska jag starta ett sunt sätt att leva och bara göra saker som jag själv vill göra. När jag skriver att jag bara ska göra saker som jag själv vill så känner jag mig självisk. Jag vet kanske att jag inte ska göra det. Men på något sätt så ligger det i mitt sätt att tänka jag har alltid varit så. Att så fort det har handlat om mig själv så har jag alltid lagt det åt sidan. Kanske är det så att jag inte riktigt vet hur jag ska ta hand om mig själv;) Men då får jag ägna de här dagarna att ta reda på det. Vad tror ni om det? Låter det som en bra plan?

Jag tror att man ska ta vara på de små sakerna som gör en glad. Jag vet att jag har pratat om det förut men jag tror att det är något som vi alla ska sträva efter. Man riktar in sig för mycket på de stora sakerna, det är nästan bara de som betyder något. Men det lilla är det som får dig att le det är det som får dig att leva ditt liv som du vill. Ta vara på när du får en komplimang för att du gör något bra, eller ett leende eller den soliga förmiddagen som du har längtat efter. Ja de små sakerna som förmodligen händer oftare än vi tror.

Jag blir glad när något som jag har trott ska vara på ett sätt visar sig vara precis tvärtom. Då kanske många undrar varför? Jo för att jag tror ofta negativt om allt men när någonting visar sig vara positivt då blir jag glad då har jag ett leende på läpparna minsann.

Jag funderar över,frågorna..Ja de frågor som man oftast vill ställa till någon men man gör det aldrig för att..Ja det finns ju hundra olika saker som man alltid skyller på..Oftast så tror jag att det är för att man är rädd för vad svaret ska bli. Men om man tänker så här, frågar man inte så kommer man ju aldrig att få reda på svaret. Jag ställer mig följande dagens fråga:

Är det bättre att alltid fundera på svaret än att ställa frågan?

Jag ska villigt erkänna att jag expert på att undra över svaret istället för att ställa frågan. Blir ofta förbannad på mig själv för att jag inte frågar över det jag undrar. Kanske är det just för att jag är rädd för svaret. Och för att jag alltid tror att det är något som kommer att göra mig illa.

Med det mina vänner säger jag Ciao

Z

Har nu suttit och stirrat på detta inlägg i över en vecka utan att kunnat skriva.. Jag har ju aldrig haft svårt för att skriva förut men den här gången kändes det jobbigt..Men det är mycket som känns jobbigt just nu..För första gången i mitt liv är jag sjukskriven av en läkare..Sjuksksriven för att jag inte mår bra, är ledsen och känner mig deppig..I hela tre veckor så ska jag vará hemma för att bara ta hand om mig själv. Hur fan gör man det? Jag ska äta ordentligt, motionera och göra saker som får mig att må bra..Hmm jag har aldrig nog aldrig gjort alla de sakerna förut någonsin i mitt liv men tydligen är det dags att börja nu..Jag ska verkligen försöka att göra det som läkaren rekommederade..Men det är fan inte lätt när man känner sig som man ligger på botten av ett hav och har absolut ingen som helst tro på sig att man ska ta sig upp till ytan. Läkaren pratade också mycket om varför det har gått så långt att jag mår som man gör. Jag tar inte de besluten som jag borde göra. Så nu står jag inför en massa beslut som jag måste göra. Jag tror att i mitt hjärta så vet jag redan hur jag vill välja och varför, det svåraste är nog bara att göra balen.Jag tror att det är dags för mig att välja för mig själv denna gång. Göra de val som jag skulle ha gjort för länge sen.Försöker att övertyga mig själv om att Zanna fakiskt är värd att var lycklig..det är inte så lätt just nu men en dag så kanske jag vaknar upp och inser att det är för mig själv jag kämpar.Jag måste som sagt ta beslut, jag önskar bara att jag hade de där sista svaren så att jag vet att jag tar det rätta beslutet. Jag tror att jag kommer att ta ett av de största besluteten hitills i mitt liv i och med det här. Många kanske kommer att kalla beslutet idiotiskt men jag tror att jag måste göra så för mitt egna välmående..Jag har upptäckt att de man minst trodde skulle vara ens vänner under sådana här stunder faktiskt finns där. Sen har man ju de som alltid finns där;)Sen vill jag tacka för alla fina ord och all stöttning i det här, jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är..Tack;)Trots att jag faktiskt inte känner för att göra så mycket om dagarna har jag ändå funderat lite;) Ligger det spänning i att man inte talar klarspråk med varandra? Det jag menar är att i vissa situationer så väljer man bara att säga halva meningen och avslutar den med djup ögonkontakt. Jag önskar ibland att man kanske bara kunde tala om precis hur det var. Kanske är det så att man väljer att inte säga som det är bara för att man inte vill göra någon illa..Dagens fråga: Väljer du att bara säga halva meningar för att dölja sanningen?Z