Känslan av att vara någon och att tro på det man gör det är en känsla som jag inte så ofta har känt. De gånger som jag har känt att jag faktiskt är någon har jag försökt att ta vara på allt som jag känt bara för att de gånger som jag inte känner det kunna ta fram det och få uppleva det igen. Nästan som om man förvarar det i en liten ask, sin alldeles egna lilla ask…

Jag hittade något som jag fick mig att börja leva igen som på något sätt fick mig att le bara jag tänkte på det. Det var något med detta som fick mig att öppna mig efter att ha varit sluten så länge. Men nu vet jag inte om det är något som kommer fortsätta finnas i mitt liv, eller var det bara något som var på genom gång. Jag tror inte på att enbart en människa kan ge en allt detta utan på något sätt så måste det vara en helhet..Kanske är det så att det bara är jag själv som kan avgöra om jag vill att det ska stanna eller försvinna..Jag är helt bestämd på att jag vill att det ska stanna men jag vet nog kanske inte hur jag ska kunna hålla kvar det.

Någon sa en gång till mig: Det tar tid att jobba upp sig till toppen men när du väl är där, lika lätt att ramla ner..Kanske är det så inte bara med ett arbete eller vad man nu ska säga utan det är lika lätt att få ett självförtroende att rasa. Jag önskar att den gången jag har byggt upp mitt självförtroende, den gången ska ingen kunna ta det ifrån mig..

Tyvärr är det väl inte så det fungerar i det verkliga livet, eller ska vi faktiskt lägga handen på hjärtat och säga att det inte fungerar så…

Hmm tänk vad konstigt det är..Man har så mycket känslor inom sig som man inte riktigt vet vart man ska göra av..Man känner sig ledsen av dessa känslor..Och när man har skrivit av sig vad man tänker på eller känner ja då känner man sig ganska lugn. I alla fall gör jag det;)

Jag som länge har funderat på vad jag ska göra med livet, kanske skulle jag bli författare;) Jag menar proffs dansare sprack ju..Ja eller kanske blogg drottning eller vi får se.. Vi får helt enkelt vänta och se vad framtiden har att utvisa..

Jag har en fundering kvar. Man kämpar för att bli bra på något, det kan egentligen vara vad som helst. Ett jobb, ett fritidsintresse, eller något som får än att leva igen..Visst måste det väl vara så att vi alla söker någon form av bekräftelse på det vi gör eller?

Det får bli dagens fråga:

Söker du bekräftelse på att det du gör är bra?

Z